Gudarna måste hata mig?

I går var min första runda som tidningsbud. Eller ja, inte ensam då, det kommer sen. Åkte med den jag ska vara vikare för. En trevlig man med grå mustasch, läsglasögon och blå snickarhängselbyxor :-)
Jag satt bredvid och försökte hänga med i svängarna. Ha koll på budboken (där står vem som ska ha vad och var) och samtidigt försöka memorera på ett ungefär hur vi åkte.
Inte helt lätt kan jag säga. Det är lite småsvårt att orientera sig när det är mörkt ute. Men det ska nog gå bra. Som tur är så är jag begåvad med ett lokalsinne!
Sägas ska också att min mentor har kört rundan varje söndag i 2 år och i princip kunde det utantill.
Jag är nog knäpp som tyckte att det var lite kul. Men det blir nog bra. Det är nog ett rätt bra jobb för mig som är nattuggla och lite smått osocial av mig. Tvångsdoser av människor får jag ju på mitt vanliga jobb...

Sen så undrar jag om det är nån gud som är förbannad på mig och har bestämt sig för att plåga mig?!
Idag skulle jag åka och handla och vem tror ni att jag möter på vägen, om inte M!
Jag blir galen. Inte bra för min mentala hälsa alls. Han är överallt just nu. I mitt huvud, på vägen, på sjön, i hjärtat alltid.
Som grädde på moset fick jag en rejäl flashback på rundan i natt när budkollegan visar sig prata ruskigt likt M, dialekt, tonfall osv. Jag är fan seriöst skadad...

/C - lås in och släng bort nyckeln

---{}---

Fan fan fan

Usch vad allt suger. Just nu har jag en sån period. Humör-kurvan har pekat neråt ett tag nu och det är skräp.

Finns en del jag borde ta tag i. Som vanligt.

Inte blev det bättre av att jag mötte M på väg tillbaka från lunch. Det var ingen humörhöjare.
Inte för att jag direkt såg honom genom bilrutan, men jag förbannar mitt jävla minne som kommer ihåg bilnummer och annat sånt onödigt. Det är förresten 2:a gången på bara några dagar som jag stöter på honom. I slutet av förra veckan så puttrade han förbi i båten när jag precis hade slagit mig ner för att sola vid älvkanten.
Det är jobbigt. Att behöva riskera att snubbla över honom hela tiden. Det river i själen varje gång, oavsett hur obetydlig glimten är. Och för att allt suger för tillfället så blir det sju resor värre. Saknar honom ju fortfarande...

Skit var ordet.

Sen har vi ju puckot i Halland också. Där borde jag också göra nått. Vette fan vad han pysslar med. Fast det vet han nog inte själv heller.
Egentligen skulle vi ju inte ha nån kontakt efter att vi diskuterat var vi stod efter midsommarträffen. Bäst så liksom. Lite lönlöst att ha någon slags vänrelation ändå när vi bor så långt från varann.
Men nej då, sen så tänkte han på mig, trodde mycket på oss men var ändå osäker(!?) och så har det pratats i telefon med funderingar på att han vill komma hit och följa med utomlands sen i höst.  *suck*  Men nu får det fanimig vara bra! Antingen eller.

Jag hatar fan män! Era dumma sattyg. Synd bara att det känns hopplöst utan dem...typiskt.

/C

---{}---

Mediakändis

I morgon ska jag åter kasta mig ut i mediebruset, har ju varit på radio, 2 tv-kanaler samt i en tidning de senaste veckorna.
Men nu ska jag vara med i studion på Sveriges radio.

Så ratta in radio Värmland ca 07:15 i morgon bitti, så får ni höra min ljuva stämma stamma fram något som förhoppningsvis ska verka vettigt om badvatten. :-D

/C

---{}---

Vardagstristess och dödsbud

Ohhh! Nu skiner solen från en klarblå himmel igen.

Det var mulet i morse och min planerade cykeltur till jobbet sket sig. Fast det berodde egentligen inte så himla mycket på vädret som på min hemska morgontrötthet. Den har varit extra hemsk på sistone.
Men eftersom solen tittade fram nu, så blir det nog en stund ute på gräsmattan i eftermiddag, med en ljudbok i öronen och sol på kroppen. Skulle vara gott om mina 2 psoriasisfläckar på högerarmen kunde läka ut den här sommaren.
Då är det har jag projekt psoriasisfri-hårbotten och projekt utrota-finnarna (inte finländarna dock) att ta tag i sen. Projekt eliminera-fläsket står också på listan över långsiktiga projekt.

Annars så händer inte så mycket. Vilket återspeglar sig i mitt humör.
Hade en rejäl svacka i förrgår och var allmänt depp och trist, vilket drabbade den galna hallänningen. Eftersom han inte brytt sig om att höra efter hur det är efter det, så kan han dra någonstans det är synnerligen otrevligt att vistas. Orkar verkligen inte med veliga karlar längre! Skärp er!

Men har fått lite gjort på jobbet idag iaf. Lite provtagning, ringt ett viktigt samtal osv. Så det känns bra, det lyfte humöret som tur är. Det stod och vägde lite på förmiddagen annars. Ack du förbannelse att behöva leva som en känslomänniska! *s*

---------------------------
Men det som var riktigt trist idag var att min mor berättade att pappas kusin dött.
Väldigt, väldigt tråkigt!
De var mer som bröder pappa och han och Agne var världens mysigaste människa. Så otroligt trevlig och go, alltid med glimten i ögat.

Det var länge sedan jag själv träffade honom tyvärr, men jag minns honom alltid som en genuin människa. Det känns så tråkigt att inte ha ett färskare minne av honom :-(
Han var en naturmänniska ut i fingerspetsarna, jakt och fiske var stora intressen, så fick han också somna in på en brygga nere vid Ljusnans strand, där man hittade honom. Kändes på nått vis väldigt passande. 

Kommer alltid att minnas dig med värme, Agne. Om alla hade varit som du, skulle världen varit en bättre plats!

/C

---{}---

Knäckeliknäck

Ja, knäck blev det. Ska jobba 6 söndagar, med start nästa helg.
Till att börja med. Sen kan det ju hända att man får lite mer extra om man vill, när man ju fått in en fot så att säga. Inte illa.

Ska bli intressant att köra högerstyrd skåpbil!
Som tur är så är väl inte söndagsmornar de mest trafiktäta, så där vid fyratiden. Så man kan öva lite i fred liksom. Jäkla tur det :-)
Men det ska nog gå, det med.

Extra slantar - here I come!

/C

---{}---

Extraknäck?

För en stund sen ringde mobilen. Jag blir alltid lika chockad, eftersom det ringer så sällan på den.

I vilket fall så var det en karl på Tidningstjänst som undrade om jag ville ha jobb. Nu har jag ju redan ett, men så var ju inte fallet i vintras och jag sökte ju allt möjligt då. Men, han undrade om jag fortfarande var intresserad. De hade ett vik på en söndagsrutt i augusti.
Hmm...inte så superbra betalt kanske, men en slant extra skulle ju inte sitta fel och jag har väl inte så mycket annat för mig. Men sen kan jag ta semester i höst och sätta sprätt på dem då!

Så jag ska iaf dit i eftermiddag så får vi se om jag skriver på nått papper.

/C - nattuggla med betalt?

---{}---

Feber i dubbel bemärkelse?

Fan!

Jag mår inte så bra. Känns som om nått är på gång, är seg i hela kroppen. Så där alldeles innan en förkylning bryter ut liksom. Lite frusen, öm och trött liksom.
Vi får väl se om man kanske ligger däckad snart då.

Annars så känner jag som sagt för att resa nånstans snart. Kanske en vecka till solen. Italienska medelhavskusten eller nått. Vore fint som snus det! T o m en simpel charter till Grekland duger tror jag nästan.
Tyskland till hösten var det ju annars tal om, med galna hallänningen J. Som läget är där nu så räknar jag med att han kommer att fortsätta vela med sina golfklubbor och gå miste om fantastiska jag. Hans förlust!

Så jag slängde fram idén om resesällskap till New York för kompisen R. Vore kul att åka med honom tror jag faktiskt. Vi får väl se. Har jag jobb, så kanske det kan bli till våren?
Vill, vill, VILL! :-)

Nej, försöka jobba lite! Har massor att göra men kroppen vill liksom inte riktigt vara med på det. Skärpning.

/C

---{}---

Ååååååhh!

Har just träffat världens sötaste lilla cockerspaniel-valp!

Levis. Kolsvart och söt som socker, med sylvassa små tänder.
Vår nämndsekreterare/bygglovhandläggare har skaffat vovven, som kom på lunchvisit idag. Man kan inte säga annat än Åååååhh! Och smälta lite.

Jag har aldrig haft något husdjur, eftersom storebror var allergisk med astma. Förr var jag alltid inne på att jag någon gång skulle ha en katt, men på senare år har jag allt mer känt ett sug efter hund. Kanske man kan få tid till när man blir pensionär...

Annars så har jag, för 4:e gången på 4 år, fått en vuxen man att gråta. Och då inte av elakhet...

/C

---{}---

Trots allt...

Trots mitt bittercyniska konstaterande från i går, så är jag faktiskt ganska så lycklig, eller åtminstone rätt så harmonisk, för tillfället.
Efter hösten och vinterns riktiga djupdykning, så har jag skapligt kravlat mig upp igen. Det känns väldigt skönt. Visst, jag har fortfarande mina återfall, saknaden efter M är ständigt närvarande. Det kommer nog att sitta i. Men...

- Jag jobbar igen och kors i taket så tycker jag oftast att det är roligt! Försöker bara att förtränga att framtiden efter årskiftet är oviss. Den dagen den sorgen just nu.

- Jag har haft en väldigt aktiv vår. Rest runt en massa och denna helg är den första, på väldigt länge, som inte är inbokad till något särskilt. Eller det är inte helt sant, jag måste verkligen städa! Men det är hemma iaf...

- Jag har en helt ok ekonomi igen. Inga gigantiska bensinräkningar (även om nästa nog kommer att kännas, pga föregående punkt), plus att min lön är högre nu. Iofs så har det inneburit att jag shoppar mer och fortfarande tenderar att bli pank i slutet av månaden, men det är ju självvalt :-)

- Jag gillar t o m sommarvädret! Men det tror jag beror mycket på att vi har luftkonditionering här på jobbet. Annars hade jag nog varit måttligt förtjust över de dryga 27-30 grader som vi haft de senaste dagarna. Jag är också ganska så brun för att vara jag.

Var denna harmoni kommer ifrån vette tusan. Solen, jobbet, den relativt trevliga vår och försommar jag haft. Min flört J, den galna hallänningen, var också en frisk fläkt. Trots att det gick som det gick. En kombination av en massa saker. Det positiva överväger för tillfället.

Men så känns det just nu, trots allt. Riktigt bra alltså...

/C

---{}---

Nuckan?

Kan någon tala om för mig hur man undviker att bli en bitter nucka?

För varje nitlott så känner jag att jag blir mer bitter och cynisk. Fröken Negativ.
I går var det dags igen. Min senaste flört, eller vad man nu ska kalla det, och jag hade ett samtal. Det var dags att välja väg.
Jag klarar inte av att flumma runt speciellt länge längre, behöver raka svar relativt snabbt. Lägga ner eller gå vidare. Det blev det förra och jag är inte förvånad. Jag kommer liksom aldrig längre. Det är som en förbannelse…

Män tycker helt enkelt inte om mig på det viset uppenbarligen. Korta, tillfälliga förhållanden, men det varaktiga duger jag visst inte till.
Jag är så fruktansvärt trött på att ständigt få höra att jag är så jävla fantastisk, trevlig och söt, men.... bla bla bla! För de där superlativen är bara tomma ord. Det är det som kommer efter "men..." som är kontentan.

Där har ni det bittra och cyniska…det som har blivit jag.

/C

---{}---